Paret bor i Norra hammarbyhamnen – med utsikt över Hammarby sjö

Jag stöter på Marie-Louise Ekman som precis är nyinflyttade i Norra hammarbyhamnen. Jag passar på och önska Marie-Louise grattis till chefsjobbet på Dramaten och stäcker fram min hand, får ett stadigt handslag tillbaka från Marie-Louise. Gösta kommer ut i den lilla trädgården, jag nickar enbart till den levande legenden Gösta Ekman, vet inte varför jag glömde sträcka fram handen. Kanske tänkte jag, man säger väl inte grattis till pensionen, eller? I alla fall, gjort är gjort.
Varje gång jag tar det där ”dumma” blosset på ciggaretten tänker jag på Gösta och filmen ägget (Gösta Ekmans påtvingade, nästan årslånga vistelse i skogssjön.) För er som inte sett filmen – gör det!
Vilka är då paret Ekman. En del skulle kanske säga ”tuffa”, ”provokativa”, ”kontroversiella”. Andra ”roliga”, ”knäppa” eller ”lite konstiga”. Fast jag vill nog påstå att paret Ekman är människor som verkar vara i harmoni med varandra och med världen runt omkring. De liksom är i varandra, samtidigt som de också är var för sig. Som John Lennon och Yoko Ono ungefär. Jag får ställa en fråga till paret. Det första som kom till mina läppar – känner ni er som Hammarby Sjöstadsbor?
- Marie-Louise svarar snabbt på frågan. Vi är ju precis nyinflyttade, men som söderbor känner vi oss allt att vara. Du får komma igen om ett halvår och ställa frågan igen.
Fotnot: Marie-Louise Ekman föddes i Stockholm som dotter till Walter Fuchs som var verksam vid Vasateatern, festfixare och reklamchef för Metro-Goldwyn-Mayers Stockholmskontor. Hon gjorde några uppmärksammade fotomodelljobb för blivande maken Carl Johan De Geer för Mah-Jong-kläder 1966.
Hon har sedan debuten på Galleri Karlsson, i Stockholm 1967, varit en framträdande gestalt i svenskt kulturliv. Hon var en av de konstnärer som var med i kretsen kring tidningen PUSS. Hon provocerar och utmanar genom sin person och sin humor, återkommande teman är relationer, identitet, drömmar, vardag och populärkultur.
Hon är en mångsidig konstnär som givit sig i kast med de flesta tekniker, medier och genrer. Förutom måleri, film och TV- serier har hon arbetat med skulptur, barnböcker, affischer, dockskåpsmiljöer, scenografi och skämtteckningar.
Hennes filmer och TV-serier handlar ofta om mänskliga relationer – ofta både tragiska och absurda, till exempel TV-serien, Vennerman & Winge och filmen Nu är pappa trött igen. Filmdebut gjorde hon 1976 med Hallo Baby, där hon både stod för manus och spelade huvudrollen. Benny Andersson har ofta svarat för musiken i hennes filmer.
Fotnot: Hans Gösta Gustaf Ekman (den yngre), född 28 juli 1939 i Stockholm, är en svensk skådespelare. Han är för närvarande verksam vid Teaterhögskolan i Stockholm där han undervisar i scenisk gestaltning.
Gösta Ekman är son till Hasse Ekman och grevinnan Agneta Wrangel af Sauss, sonson till Gösta Ekman (den äldre), bror till Stefan, Mikael och Krister Ekman, halvbror till Fam Ekman, farbror till Sanna Ekman samt far till Måns Ekman. Gösta Ekman är gift med Marie-Louise Ekman.
Gösta Ekman började sin karriär som regiassistent åt sin far Hasse Ekman i mitten av 1950-talet. Han var även regiassistent åt Ingmar Bergman under en kort period. Så småningom fick han börja agera framför kameran, det var ju trots allt skådespelare han ville bli. År 1963 började hans mångåriga samarbete med Hans Alfredson och Tage Danielsson i revyn Konstgjorda Pompe på Gröna Lund. Det var genom Hasseåtages revyer som Gösta blev känd för den stora allmänheten. Han fick tidigt visa upp sin unika talang som ”snubbelkonstnär”, redan i revyn Gula Hund 1964 snubblade han omkring som Mahatman, han som har ”tingen emot sig”. Mera akrobatik och snubbel blev det i Herr Gunnar Papphammar i början av 1980-talet. Gösta Ekman har inte enbart ägnat sig åt komik, han har gjort seriösa karaktärsroller både på film och scen, under 1960- och 1970-talen var han anställd vid Stockholms stadsteater.

För många är Gösta Ekman d.y. mest känd som Charles-Ingvar ”Sickan” Jönsson i de första fem filmerna om Jönssonligan.
Han debuterade själv som filmregissör med Morrhår och ärtor 1985. Under 1990-talet medverkade han i många av hustruns Marie-Louise Ekmans produktioner, och gjorde rollen som poliskommissarie Martin Beck i en rad svenska-tyska filmproduktioner.
I samband med premiären av filmen Asta Nilssons sällskap (2005), förklarade Gösta Ekman att han gjort sin sista roll, och att han därmed drar sig tillbaka från sin långa skådespelarkarriär. Kuriosa i sammanhanget är att Asta Nilssons sällskap är inspelad redan före Dalle-filmen Skenbart, men alltså hade premiär efter denna.
Enligt gällande stadskarta över hela Hammarby Sjöstad, så bor faktiskt paret just i Hammarby Sjöstad nu. De har även hus i Frankrike, i en liten by där ingen känner igen Gösta Ekman. I Sverige vet alla vem Gösta Ekman är. ”Känd redan som spermie”, har han själv sagt och man måste ha levt i ett hål under jorden de senaste trettio åren för att säga emot honom.
//Jonny Bothin
Hammarby Sjöstadsblogg